tinaandjesper.blogg.se

Dag ett åkte vi till milford sound som egentligen är en fjord men ingen vet skillnaden ändå så spelar roll. 

Vädergudarna var inte på vår sida ( inte för någon Gud någonsin varit på min sida men ändå) så det regnade och bilderna visar inte hur fint det var. 

Slutade till slut ta bilder och bara tittade. Såg också sälar och delfiner. 

 

Sen. Sen hände det jag inte trodde skulle hända. Som jag bestämt mig för inte skulle hända. I bussen skickas hela tiden ett aktivitetspapper  runt och man skriver sitt namn så är man bokad och klar. Så kom bungy pappret och efter att alla pratat om det på bussen och vi sett filmer på det osv så verkade det rätt roligt att ha hoppat från  världens första bungy plats så jag skrev mitt namn. 2 sekunder senare var pappret vidareskickat och kvar satt jag och tänkte mest herregud vad har jag nu gjort?

Eftersom bokningen var bindande och man inte kunde få pengar tillbaka så såg jag bara en lösning. Jag måste göra skydive före. För då är man inte ensam och behöver inte tänka så mkt själv. Så att jag kan känna hur det känns att falla fritt liksom. Så jag skrev mitt namn på den listan med. 

Jag fattar inte hur det kunde bli så. Det är ju idiotiskt. Både att hoppa från en bro och plan. Och nu skulle jag göra båda. 

 

Såklart blev skydive inställt pga vädret och jag var ändå tvungen att göra bungy före. Inte enligt mina planer alltså. 

 

Bungyjump. Alltså vem kom på detta? Att hoppa från en bro? 

Det såg inte så farligt ut från sidan men när jag stod där alltså. Jag frös, svettades och skakade samtidigt. 

Kändes som jag hade feber. 

Jag hade förberett mig på att svimma, ramla ner eller göra bort mig totalt men det gick bättre än väntat. 

Han räknade 3, 2, 1 bungy och först hoppade jag inte. Jag hade inte kommit fram till kanten så var inte beredd. Så räknade han igen. 3, 2,1 bungy! Och jag hoppade.

Jag hann tänka 2 saker: vad snabbt jag faller. Och varför tar det inte slut? 

Sen drogs jag uppåt och flög omkring lite. 

I slutet kom 2 killar i en gummibåt och sträckte upp en påle till mig som jag skulle nå. Det var ganska svårt så jag tänkte att jag nog skulle bli fast där upp och ner hela dagen. 

Men tillslut nådde jag den och de drog ner mig i båten. 

Jag tackade för att de räddade mig och sprang upp för trappan för att hinna se Jesper hoppa. 

Han såg rädd ut. Och skrek. Det gjorde inte jag så jag vann! 

 

2 timmar senare var det dags för skydive som ombokats till samma dag. Lite mat på Donalds, hejdå till Jesper och sen åkte jag iväg. 

På plats fick jag vänta 1,5 timme innan jag ens fick på mig overallen så det var lite jobbigt. Men sen gick det snabbt. Intervju med kamerakillen fick göras 2 gånger för han glömde tryckapå on knappen. Hoppas de inte glömmer fallskärmen tänkte jag. 

Sen in i ett miniplan. Uppfattade inte att vi lyfte för vi satt baklänges så såg inte piloterna men fattade tillslut att vi var i luften. Han jag hoppade med hade nog gjort för många hopp under dagen eller var han väldigt trött för han glömde liksom säga hur jag skulle hålla , landa mm. Han sa inget. Så jag chansade lite. Och det gick ju bra. Sen försvann alla. En efter en. Dörrarna stängdes och jag satt kvar. " vi ska högre" sa de. De andra hoppade från 12000  feet men Jag hoppade 15000 feet. När jag ändå håller på . 

Sen öppnades dörren och vi hoppade. Det var ätligt inte som jag tänkt mig. Det kändes inte ens att vi föll. Det var som att åka mc riktigt fort. Det var bara vinden man kände. 

Jag upplevde det som lite obehagligt för hade svårt att röra armarna, huvudet och munnen. 

När fallskärmen fälldes ut så åkte vi uppåt och sen svävade vi i vad som kändes som 10 minuter. Då säger killen : vi överlevde! Det enda han sa typ. 

När vi landade var jag säker på att benen skulle upp och att vi skulle landa sittandes men han landade på fötterna så jag fick snabbt resa mig.

 

Skydive var väldigt vackert och det känns bra att ha gjort det och vara bättre än vissa andra 😉men om jag får välja gör jag hellre om bungy igen. 

Jag trodde jag skulle tycka tvärtom men jag hade fel. 

 

Hursomhelst jag lever. Jag kände det idag. 

 

Fick bli en fergburger ikväll. Bara för att jag kan.