Australien- melbourne
Kategori: Allmänt
Nu lämnar vi Melbourne.
vi har besökt MCG- Melbourne cricket grund, botanic garden, sett pingviner i hamnen och det bästa av allt: ätit köttbullar på Ikea!
Vi skulle bara köpa en ny tröja. Så vi gick och gick. Hoppade på en spårvagn och åkte genom hela Melbourne. När vi fick syn på Ikea då hoppade vi av. Alltså köttbullar och mos. Det var så gott. Jesper åt även 4 kanelbullar och fyllde på läsk och kaffe i samma glas. " det var längesen jag såg så mkt läsk" sa han.
Den där tröjan vi skulle köpa hittade vi aldrig.
Och så har jag tänkt igen:
Nu har jag varit tyst länge. För länge. Och då är jag inte ens bra på att vara tyst. Jag tycker att alla har rätt till en åsikt. Sen behöver inte alla hålla med om den. Jag har väl också rätt till en åsikt, att tycka och tänka.
Jag har sett, hört, rest och inte minst lever jag i en värld där jag undrar vad det är som händer.
Det är så mycket hat.
Och för att bekämpa hat måste man på något sätt försöka förstå de som hatar.
Vi har börjat hata varandra. För att systemet inte är rättvist. " vi glömmer våra egna" " vi glömmer de gamla som arbetat hela livet" " vi glömmer de arbetslösa" " vi glömmer de sjuka"
Jag anser att alla är lika mycket värda. Och att vi då borde ta hand om varandra. Det spelar ingen roll varifrån i världen du kommer. Vi är alla människor. Alla. Svensk, utländsk, ung eller gammal borde ha rätt till utbildning, läkarvård, mat, mediciner, tak över huvudet. Precis som att samma lagar och regler borde gälla alla. Det spelar ingen roll varifrån i världen du kommer. Det är oförlåtligt och oförsvarbart att slå, hota, våldta, döda. För alla! Svensk, utländsk , ung och gammal.
Jag kan inte ens säga var felet är, bara att det blivit fel någonstans och att detta fel leder till att människor börjat hata varandra.
Jag kan verkligen inte mycket om politik, vet inte ens hur många partier som finns. Men jag vet att det inte är den där flickan eller pojkens fel att de tvingades fly sitt land. Jag vet att det inte är deras fel att allt är som det är.
Det finns grupper i världen. Små grupper om vi ser till det stora hela. De vill att vi ska splittras. De vill att vi ska hata varandra mer. Och de lyckas ju. De får ju som de vill.
Vårt svar måste istället vara att vi håller ihop. Mer än någonsin. Att vi visar att kärleken är större. Först då kan vi vinna.
Det är miljöproblem , klimatet förändras och vår jord förstörs.
Det är barn som växer upp utan föräldrar eller andra vuxna som bryr sig eller ser dem. Det är människor som hamnat utanför och träffat andra människor som också hamnat utanför och tillsammans provar de olika droger. Bara för att orka. För att glömma. Slippa minnas. För det där minnet förgör dem.
Det är människor som misshandlas och utnyttjas och ingen gör något. Inte förrän det är för sent. Då det redan har förstört dem inifrån.
Det är hemlösa. Människor som inte har någonstans att ta vägen. Och ingen stannar ens när de går förbi för att ge dem en varm tröja.
Det är människor som är hungriga och törstiga. Och alla står och tittar på. Överallt i världen finns dessa människor. Överallt.
Det är barn, vuxna, gamla. Pojkar, flickor, män och kvinnor, tanter och farbröder.
Det är krig. Människor tvingas fly. Fly från sitt land. Från sin stad, sitt hem, sitt jobb, sina vänner, sin familj. Fru, man, bror, syster, son och dotter.
Jag har också en dröm. Den handlar inte om de mammor , pappor och barn som dör i krig utan att någon egentligen vet vad meningen med det var.
Den handlar inte om våra olikheter och heller inte om vilket språk du talar.
Den handlar inte om allt vi har förstört.
Min dröm. Den handlar om de mammor, pappor och barn som fortfarande lever och som vi kan hjälpa.
Min dröm handlar om att vi är alla lika. Lika mycket värda. Det spelar ingen roll om vi är vita, svarta, gröna, blåa, långa, korta, barn , vuxen , man eller kvinna. Vi är alla människor. Vi tillhör samma värld.
Min dröm handlar om vad vi tillsammans kan göra och vad vi tillsammans kan bygga upp igen.
Jag vet att jag inte kommer åstadkomma något stort. Att förändra något. Och när jag inte längre finns så kommer alla glömma mig.
Men lova mig en sak.
Glöm inte uppskatta solens värme när du ligger där på stranden och ljudet av snön när du går din vinterpromenad.
Glöm inte de barnen som ingen annan ser eller vill veta av.
Glöm inte de som hamnat utanför och gjort fel val och tagit felaktiga beslut. Det kan vara din vän. Som behöver dig som allra mest.
Glöm inte människorna som förlorat makten över sina egna kroppar.
Glöm inte de hemlösa. Ge dem den där tröjan som du ändå aldrig använder när det är så kallt där ute.
Glöm inte de som är hungriga och törstiga , stå inte bara där och se på.
Glöm inte de som tvingas fly från sitt hem.
Och allra viktigast. Glöm inte att vi är människor , att det är vi tillsammans som kan förändra.
Och minns du dem så glömmer du på något sätt heller inte mig.
Det blev himla långt. Ville egentligen bara skriva att jag tycker vi ska låta kärlek vinna över hat.
Låt oss sprida kärlek idag. Och alla andra dagar.
