14 år
Kategori: Allmänt
Och så kom dagen. Dagen då jag varit utan dig lika länge som jag fick ha dig i mitt liv.
Vilka ord jag än väljer att skriva så känns de för små för att förklara denna känsla.
Jag minns hur jag fanns där vid din sida. Jag minns dina andetag. Hur jag höll andan så att du skulle få mina. Jag minns hur du kämpade. Och jag minns när du förlorade. Jag minns hur jag höll din hand. Och när jag var tvungen att släppa den. Jag minns hur jag föll. Där bredvid dig. Obönhörligen. Dör du så dör jag med dig. Och det gjorde jag. Dog med dig. Det är så tungt utan dig , du fattas mig i allt jag gör. Jag saknar dig något så ofantligt. Det är så mycket jag tvingas göra utan dig. Som du inte får vara med om. Som alla resor jag gör. Och jag saknar att höra din röst när du säger att du kommer och hämtar mig direkt ned båten om det skulle vara något. Du missade min 18 årsdag. Du missade min student. Min examen. Jag blev ju lärare till slut ändå. Som du sa. När jag köpte min första bil. Du missade när jag blev stor. Och hur lång tid som än går så kommer jag aldrig att bli mindre ledsen över att du inte kommer vara med på allt jag har framför mig. Du kommer aldrig att få vara med på mitt bröllop, eller träffa mina barn. Många säger att det är så lång tid sen du dog från mig. Det är 14 år. Men du dog inte och jag förlorade inte bara dig den dagen för 14 år sedan. Du dog liksom då och jag förlorade dig föralltid. Döden är oåterkallelig. Och alla år som går är år då jag lever utan dig. År då du är död och jag lever. Det är inte bara en förlust den dagen. Det är en livslång förlust för mig. Jag var din prinsessa. Du var mitt allt. Jag är fortfarande din prinsessa. Och du är fortfarande här hos mig. I allt jag gör. I allt vad jag är. Det är tungt idag. För jag vet att imorgon kommer jag vara längre ifrån dig än jag någonsin varit. Men ändå närmare på något sätt. En dag närmare att få förenas med dig igen. Jag har så mycket kvar innan dess här i livet. Men jag längtar efter dig. Tills vi ses igen. Då ska jag ta din hand. Och aldrig någonsin släppa dig igen.
Och en liten tröst mitt i allt är ändå att
Stor sorg är den djupaste ära som kärleken kan få.
Jag saknar dig morfar lille. Och jag slutar aldrig älska dig!
