Min tid i Kenya
Kategori: Allmänt
Min tid i Kenya har mer varit ett utbyte snarare än arbete.
Vardagarna, måndag till fredag har jag varit på ABC skolan och dagarna har börjat med att jag vaknat, gått in i köket och fyllt hinken med vatten och tagit med den in på toa, tvättat mig, försökt fixa till mig utan att kunna titta mig i spegeln och sen ätit frukost , oftast bestående av kenyanskt te och vitt bröd och ibland har jag köpt med yoghurt och cornflakes hem från stan när jag varit där. Mjölk har jag på morgonen gått ner och köpt i små engångsförpackningar i en av alla kiosker som finns för att den ska vara färsk .
Sen har jag gått genom området umoja där jag bor till en av alla busshållsplatser ( umoja kwahiff) där jag tagit en matatu mot en stor rondell( The Rounda ) som fungerar som den stora busshållsplatsen och där har jag bytt matatu till området huruma ( huruma kwahiff)och sedan gått igenom huruma som sitter ihop med Mathare där ABC skolan ligger nu. De ska snart flytta till en annan byggnad som ligger i Kariobangi. Skolbyggnaden där är mycket finare och är från början en gåva från Island men för att få den färdigställd har flera privatpersoner sponsrat. Så om ni undrar varför det är bilder från 2 olika byggnader är det för att den ena som jag varit på nu är tillfällig men den andra har jag besökt eftersom det är där barnen kommer vara sen.
När jag kommit fram har jag oftast hälsat på Julius som är en av säkerhetsvakterna på skolan och sen har jag gått in på rektorsexpeditionen där sekreteraren Joyce och bokföringsansvariga Piuse också satt.
Jag har undervisat i åk 1,2 och 3 i matte och idrott. Jag har hunnit med olika mattespel och olika lekar.
Där emellan har jag pratat och lekt med barnen och pratat med lärare.
Vid lunchtid har jag och Joyce oftast gått och köpt bhajia stekt potatis eller chapati till mig och kunde ( en slags kött och grönsaksblandning ) till henne. Hon visade mig också en gömd restaurang som mer ser ut som en kiosk där jag köpte samosa ( färs , potatis eller kycklingfyllfa vårrullar typ)
När dagen har närmat sig 15:00 har jag börjat gå mot matatun.
Väl hemma vid 16:00 tiden så har jag köpt frukt att ta med till dagen efter.
Sen har jag vilat lite , fixat någon mat, oftast snabbnudlar , varma koppen eller omelett och sen sovit.
På helgerna, lördagen och söndagen så har jag först försökt göra någon kul utflykt på lördagen. Jag har varit på kenyatta international conference center, kibera slum , Nairobi national park och Karen blixen museum.
På söndagarna har jag först varit i kyrkan och sen så har jag tvättat och fixat inför måndagen . Jag har tvättat i en balja och helt enkelt kokat upp vatten och hällt ner i baljan. För övrigt Samma balja som jag “ badat” i. Kan inte direkt påstå att varken jag eller tvätten blivit särskilt rena.
Har min tid i Kenya varit som jag föreställde mig och trott det skulle bli?
Bilden som jag haft i mitt huvud av Kenya som jag säkert delar med många andra har visat sig inte vara helt sann.
Blunda , tänk Kenya och du föreställer dig ett land av bara öken , ingen teknologi och bara fattigdom.
Det första du möts av när du landar och åker från jomo kenyatta flygplats är skyskrapor , gallerior och plakat med reklam från safaricom som är landets största mobil operatör . Du ser affärsmän klädda i kostym och svarta putsade skor, ungdomar med tuffa kläder som lyssnar på musik i sina hörlurar, barn som håller sin mamma i ena handen och en glass i den andra och du ser människor äta mat och dricka läsk på snabbmatsställen som pizza inn och chicken inn,
Först tror du att du kommit till fel land .
Sen när du tittar lite närmre och framförallt när du kommer lite utanför staden så ser du gatuförsäljarna , de överfulla matatu bussarna och street boysen som sniffar lim.
Det är så det ser ut här.
Livsstil:
Kenyanerna livsstil beror på inkomst. Är de rika , medelklass eller fattiga.
Familjen jag har bott hos tillhör medelklassen. De bor i en lägenhet med 2 sovrum, ett vardagsrum, ett badrum och ett kök i ett lugnt kvarter i umoja som ligger ca 30 min från Nairobi city. De har elektricitet , wi-fi men inte alltid rinnande vatten. När vattennivån i dammarna är låg så sparar kommunen på vattnet genom att begränsa det. De kan då inte få tillräckligt med vatten som fyller deras vattentank och de kan då heller inte få vatten i sina kranar. Om det regnar väldigt mycket så höjs vattennivån i dammarna och de får möjlighet till rinnande vatten i kranarna.
Det finns de människor som är väldigt fattiga . De bor i slumområdena varav Mathare är näst störst och kibera störst i Afrika. Där bor människor i hus gjorda av lera eller plåtskjul med en gardin som ytterdörr och oftast bor de upp till 10 personer i ett enda rum. De har alltså sovrum , vardagsrum och kök i ett och samma rum. . Tidigare använde de sig av flying toilet , det vill säga man gjorde sina behov i en påse , knöt ihop och kastade iväg så långt man kunde. Tänk att 600000 människor gör detta på en yta av 2,5 km2. Det har påbörjats projekt med att dra in elstolpar och vattenledningar till dessa slumområden men det finns fortfarande de som inte har råd att betala för att ansluta sig eller betala den månadsvisa avgiften.
Många unga som inte riktigt passat in i skolan och dess system eller inte haft möjlighet att gå i skolan av olika anledningar har hamnat i gäng och bor på gatan och sniffar lim. En anledning att det blir såhär är att det inte finns mat för dagen i familjen och vem har då tid att gå i skolan? Tiden används till att vara ute på gatorna och stjäla mat, pengar och till slut blir de kvar där. En annan anledning är att de blir slagna hemma och rymmer ut på gatan och en tredje är att de känner hopplöshet över livet de lever och känner att de lika gärna kan vara på gatan . De är så rädda att lämna det enda liv och den enda familj de känner till så att de hellre väljer att stanna än chansa och börja om någon annanstans .
Sen finns det rika som har fina stenhus och grindar.
Jag är ganska glad att jag bott i mellanklass område . Genom att bo så har jag fått ta del av båda sidor. Jag har fått klara mig utan många saker som tex spegel , ugn, spis , kudde och rinnande vatten samtidigt som jag ändå har haft möjlighet att ha kvar en fot i det liv jag är van vid genom att kunna köpa mat och göra utflykter även om det såklart varit begränsat .
En del kanske tror att barnen här och de vuxna här är och tänker annorlunda än andra människor men det är helt fel. De är ju också människor och tro det eller ej men vi är mer lika än olika.
De vuxna vill att barnen ska få mat, kläder, tak över huvudet och utbildning. Precis som vi vuxna hemma tycker är viktigast. Barnen vill ha leksaker , en klocka och en fin ryggsäck . Precis som hemma.
Så att bidra med leksaker och “onödiga” saker enligt oss vuxna är det som är mest “nödvändigt “ i barnens ögon.
Kenyanerna är ganska kända för ordspråket Hakuna matata som betyder att allt ordnar sig och ta det lugnt.
I en del situationer lever de efter detta och i en del inte. När det gäller arbetstid och när man börjar och slutar sitt arbete så är det inte jätte viktigt om man kommer 8 eller 9. Jag har helt ärligt inte heller blivit klok på när det är lektionstid , rast och lunch eftersom det inte verkar vara så noga. Vilket får mig att tänka på vilket pressat schema vår skola har när det gäller mat tider . 5 min sen och det är katastrof. Det är heller inte bråttom att laga mat och middagen serveras oftast runt 21:00-22:00. I mombasa och längs kusterna är också tempot lägre enligt kenyanerna än i Nairobi.
Men när det gäller matatu bussarna och gatuförsäljarna så är det stress och tempot är högt. De vill hinna med så många kunder som möjligt och sälja så mycket som möjligt . Matatu bussarna har till och med flera gånger kört off road när jag varit med, det vill säga att när det varit för mycket trafik och de inte kan vänta så har de kört under själva motorvägen där det bara finns massa jord och hål.
Kenyanerna ser oftast upp till vita människor och kallar dem för muzungo som betyder just vit människa. När man promenerar genom områdena så pekar de och ropar muzungo efter en. Jag har lärt mig att de inte menar något illa med detta utan de har lärt sig från barnsben att vita människor är bättre och rikare än svarta och att vita människor är något bra.
De pratar om muzongopriser där de höjer priserna om en vit människa handlar eftersom de tror att alla vita är rika.
Det är också av samma anledning man kan se många svarta har färgat sitt hår och försökt göra sin hy ljusare. Nästan ingen av kvinnorna i Kenya har äkta hår utan de har löshår. Detta för att de har en annan hårtyp än oss och om de skulle gå ut och det blåser eller regnar så blir håret en enda knut och som svinto.
Alla oavsett klasstillhörighet vet att det finns ett annat liv än det de lever. De som inte har vatten och elektricitet eller mat på bordet lever bredvid de som har det.
Deras drömmar är precis som de flesta andras. De drömmer om familj, resor och god hälsa. Fattiga går bredvid rika i stan. De försöker göra sig fina med kläder,skor och smink. Skillnaden är att det är de rika som sitter på pizza inn på lördagarna med sina vänner och äter en varsin pizza. De med inte lika mycket pengar sitter kanske där med sina vänner och delar en pizza eller så sitter de där inte alls.
Religion :
Den största religionen i Kenya är kristendom och ca 80% är kristna.övriga religioner är tex islam och judendom . Av de kristna så är ca häften katoliker och hälften protestanter. Det finns både Luther protestanter och evangelisk protestant . Det finns även jehovas vittnen.
Skillnaden mellan kyrkan hemma och kyrkan här är att det är mer tyst , stelt och tråkigt hemma. Här är det musik , och mer liv och som öppet hus.
En gudstjänst eller service som det heter här varar i 2 h.
Det börjar alltid med att en kör står på scen och sjunger och alla andra dansar och sjunger med.
Efter det går alla barn ut och in i olika klassrum efter sin ålder och där har de söndagsskola med olika aktiviteter och undervisning på deras nivå.
I kyrkan så pratar prästen som kallas pastorn ibland men han har inte huvudrollen utan det är ofta någon annan som pratar om ett speciellt tema tex hur man ska ta till vara på tiden eller hur man kan hjälpa till i samhället .
Sen är det bön och då pratar alla högt och håller händerna mot himlen.
Efter det så är det musik och sång igen och sen är det slut.
Varje söndag så har kören en viss färg på kläderna och också kyrkan är smyckad i denna färg. I kyrkan jag gick till så var det 3 gudstjänster efter varandra eftersom alla inte fick plats på en.
Kyrkan såg heller inte ut som en kyrka utan mer som en stor lokal . Det fanns kyrkor överallt, en del fina stora byggnader och en del plåtskjul .
Barnen döps inte i kyrkan som vi gör eftersom de anser att barnen ska bestämma själva om de vill tillhöra kyrkan och tron eller inte när de blir gamla nog att göra det. Istället så tar föräldrarna med sitt barn till kyrkan och får en välsignelse och detta sker under ca 5 min på en vanlig gudstjänst. Väljer sedan barnet att döpas när den är gammal nog så är det ett enskilt dop precis som vi har hemma.
Konfirmation finns inte på samma sätt som hemma utan man kan välja att gå i bibelskola om man vill.
Man gifter sig i kyrkan om man vill men man kan också gifta sig hemma eller på en annan plats man tycker om .
Begravningen sker inte i kyrkan utan i ett rum som ligger bredvid bårhuset . De flesta jordbegravs men det är tillåtet att kremeras. De enda som kan begravas i kyrkan är prästerna eller en annan speciell person.
Kultur och tradition :
Kenya är indelat i 47 landskap kan man säga och i kenya finns också 42 olika folkgrupper. Man kan därför inte säga att alla kenyaner har samma traditioner , kultur och högtider eftersom varje grupp har sin egna. De största folkgrupperna är Kikuyu och Lou.
Politik i Kenya styrs av folkgrupper och man röstar oftast på den som tillhör samma grupp som en själv.
Den mest kända folkgruppen för andra är masai som är kända för att klä sig i färgglada kläder och de bor i hus gjorda av lera och kobajs och de räknar sina förmögenheter genom antal kor de äger.
Eftersom traditionerna är så olika beroende på vilken folkgrupp man tillhör så har jag inte blivit klok på detta.
För mig är tex midsommar en självklar svensk tradition som iaf de allra flesta svenskar firar. Men här finns ingen sådan gemensam .
En tradition som Lou har är att när en man och kvinna ska gifta sig så leker de en lek där kvinnan och andra kvinnor i byn täcker sitt ansikte och mannen ska sedan gissa vem som är hans blivande fru.
En annan folkgrupp som bor längs kusten är swahilli folket och det ska inte blandas ihop med språket som heter kiswahilli men som i vardagligt tal är swahili. Swahili är en blandning av bland annat arabiska och portugisiska . Engelska är också ett officiellt språk i Kenya eftersom Kenya var en brittisk koloni. De allra flesta pratar helst swahili och kan det mer än engelska .
Ibland så har de börjat blanda swahili och engelska och kallar detta språk för chen.
Varje folkgrupp har också ett eget språk så kenyanerna de kan många språk .
De flesta tror att basmaten i Kenya är ris, men det är fel. Basmaten är ugali . Ugali är typ en tjock majsgröt och till det äter man oftast sukkumawiki( typ spenat röra) eller kål. Man rullar ihop ugalin och använder den som sked och äter sukuma wikin och kålen .
Skolmaten var ingen höjdare . Varannan dag var det ugali och sukumnawiki eller kål och varannan var det kidneybönor och ris. På kvällen serverades detsamma hemma. Jag åt oftast mina nudlar , varma koppen och på helgen lyxade jag till det med snabbmat från chicken inn eller pizza inn. Men alla har inte den möjligheten och jag som tyckte det var jobbigt i veckorna med bara nudlar och varma koppen soppa.
Lite godare maträtter i Kenya är Chapati ( typ tortilla bröd), Samosa ( typ vårrullar) Kunde ( kött och grönsaker i sås)som jag inte provade för det såg verkligen inte aptitligt ut , Mandazi ( friterat bröd)
och Bajahi ( friterad potatis )
Dessa är betydligt godare men lagas inte alls ofta för det är dyrare och tar mycket mer tid än ugali.
De allra flesta här gillar ugali också det är nog mest jag och alla andra muzongos som inte riktigt gillar det.
Det finns också frukt och grönsaker som äpple ( även om de är svårare att hitta och dyrare ), bananer , papaya, apelsin och vattenmelon . Tomat, Avocado och rödlök är vanligt .
Kaffe och te är känt från Kenya och de exporterar mycket av detta till andra länder. Själv så dricker de flesta kenyanerna te, eftersom det är billigare. Deras te är dessutom riktigt gott. De kokar vatten, mjölk och teblad och sen silar de bort tebladen. I skolan , hemma överallt så har de inte kaffepaus , de har teabreak och när de blir trötta och får huvudvärk så suckar de och säger “ I need some tea “ när vi säger “ jag behöver kaffe “
Te plantorna är som små låga ljusgröna buskar och kaffeplantorna är små träd med mörkgröna blad som det växer kaffebönor på.
Skolsystemet och välfärdssystemet :
Det finns 3 olika typer av skolor. Privatskolor där de med mer pengar går, privatskolor som olika organisationer och donationer möjliggjort som riktar sig till föräldralösa eller fattiga barn och public schools som riktar sig till mellanklassen .
Jag arbetade på en privatskola för föräldralösa och fattiga barn och de hade lokaler med en privatskola för de med mer pengar och vad jag såg så är det inte så att dessa barn på den bra privatskolan är rik på något sätt, det är snarare så att familjen inte kvalificerat sig som att inte ha råd. Sen att pappan har 3 jobb och de knappt har pengar till mat är en annan sak.
På public schools som är gratis så går mer än 60 barn i varje klass och lärarna är inte så bra så undervisningen har inte så hög kvalitet.
De har pre school förskola för barn 0-3 år baby class för barn 4 år , nursery school för barn som är 5, pre unit school, förskoleklass , 6 åringar , primary school låg och mellanstadiet som är från åk 1 , 7år upp till åk 8 , 14 år och sen high school, gymnasiet i 4 år och efter det college eller universitet.
Barnen börjar läsa och skriva redan i baby class ( 4 år) därför har jag tyckt att de är lite längre fram än hemma där vi börjar läsa och skriva i åk 1( 7 år)
Efter att ha varit här någon dag var jag först ganska förvånad över nivån på undervisningen.
När jag varit här ett tag så upptäckte jag att nivån var väldigt hög men den var för hög för att barnen skulle kunna förstå. Lärarna pratade mest med sig själv och blev irriterade när barnen inte svarade på frågor.
Det var mest att man körde på undervisningen och följde kursplanen liksom. Sen de som klarade proven klarade det och de andra gjorde man inte så mycket åt. Speciallärare och stödgrupper fanns inget som heter.
De fick åtminstone en chans att gå i skolan och det är ju bra tycker jag som vuxen men barnen är för små för att förstå vilken chans skolan verkligen är i livet .
De har en administratör, administrator som är som vår skolchef hemma, sen biträdande skolchef som heter secretary här och det är Michaels jobb. Sen headmaster är namnet på rektorn som bestämmer över låg och mellanstadiet och principal är rektor över gymnasiet . Sen har lärarna olika positioner som liknar våra förstelärare.
Alla barn på alla skolor i Kenya har skoluniform . På måndagar och fredagar har de scoutuniform och sjunger nationalsången och onsdagar sportkläder för då är det idrottsdag.
Jag frågade varför de hade skoluniform och det fanns mer än en anledning. Ingen känner sig utanför för att de inte har pengar till fina kläder , man känner samhörighet och man ser om någon obehörig som inte tillhör skolan kommer.
Skolan , förutom public schools kostar pengar som betalas terminsvis och skolmat ingår inte i vanliga skolan.
Skolåret är indelat i tre terminer. Termin 1 är jan-mars , termin 2 är maj-juli och termin 3 sept-nov. April , augusti och december är lov.
En del barn bor kvar på skolan även under loven och är så kallade boarding school barn.
Skolorna väljer själva om de vill ge lön till lärarna under loven eller inte. Om man får barn så får man vara hemma 3 månader sen måste man komma tillbaka eller sluta.
Betygssystemet är annorlunda mot hemma. Eleverna från babyclass upp till åk 4 har inte betyg utan man har ett slags omdömessystem.
Varje ämne har olika antal Max poäng. Tex matte har 100, engelska 100, kiswahilli 100, No, 100 och so 100.
Totalt alla ämnen 500 poäng.
I början , mitten och slutet av varje termin har man ett slags test i dessa ämnen och Max poängen på testen kan vara 500. Man räknar helt enkelt ihop elevens poäng på de olika ännestesten och tex kan den få 450/500 totalt.
Termin 2 testet täcker även saker de gjort termin 1 och termin 3 testet är heltäckande av hela skolåret.
Sedan skriver läraren upp elevernas totala poäng och den elev med högst poäng är nummer 1 på listan , näst bäst i klassen nummer 2 osv.
I åk 4-8 gör de på samma sätt men dessa poäng omvandlas till betyg mellan A- E
Y är underkänt .
A är bäst.
Tex har du mellan 400-500 = A
300-399= B
200-299= C
100-199= D
0-99= E
Y är om du skolkat, fuskat eller varit mycket frånvarande .
I åk 8 som är grundskolans sista år och gymnasiet sista år (form IV) så har de nationellt prov som hela landet gör.
När dessa test görs så är alla andra klasser lediga den veckan .
Det är lite skillnad mot svenska skolan där vi ska ha nationella prov samtidigt som vi ska ha undervisning med de andra klasserna.
De största skillnaderna mellan skolan i Kenya och skolan i Sverige är :
Skolor- Finns privatskolor och offentliga skolor och vilken skola man går på är beroende på hur mycket man kan betala för privatskolor är inte gratis.
Skoluniform- Alla elever i Kenya har skoluniform som de får betala själva för och uppfyller uniformen inte skolans krav får man inte gå i skolan. En morgon knackade det på vår dörr och där stod en kille som gick första året på gymnasiet . Han hade med sig en lapp från skolan där det stod att han blivit hemskickad pga fel skor. Detta hände 2 veckor innan terminen var slut och de skickar hem honom för att köpa nya skor. Killen såg så ledsen ut för han hade jätte fina skor enligt mig och han hade inte pengar till nya. Det enda han ville var att gå i skolan. Skolan är ingen rättighet här på samma sätt som hemma. Med rättigheter kommer skyldigheter och följs inte reglerna så är de inte välkomna och förlorar rätten till skolan. Jag köper helt detta och tycker svensk skola borde ha mer att när du får en rättighet har du också en skyldighet för att få ordning och status i skolan men denna händelse med denna kille är att gå alldeles för långt. Titta själv bilden på skorna nedan, det är väl hur bra skor som helst för en fattig pojke som bara vill gå i skolan ? Hur som helst fick han pengar av mig till nya skor så nu kan han förhoppningsvis gå tillbaka till skolan och göra sina prov.
Respekt - när lärare kommer in i klassrummet så ställer sig eleverna upp och sätter sig inte förrän läraren säger det är okej. De tilltalar läraren med “ teacher Tina” om de inte gör läxan eller lyssnar så kan läraren slå eleverna , vanligtvis med en pinne över fingrarna . Detta är något jag inte står bakom vill jag förtydliga .
Skolmat - är inte gratis på public school men på privatskola betalar man ofta en summa /termin så att man får mat. På privatskolorna för fattiga och föräldralösa barn så serveras skolmat men eftersom skolorna är beroende av sponsorer och pengar begränsat så är maten därefter , det vill säga ugali med kål eller sukkumawiki varannan dag och ris och bönor varannan dag.
Terminstider och betygssystem - terminen är uppdelad i 3 istället för som i Sverige 2. De har betyg A-E från åk 4 och annars omdöme men det är ett omdöme baserat på ett test de gör och inte som vi gör på flera olika test och redovisningar tillsammans.
De flesta har faktiskt college utbildning men problemet är att det inte finns några jobb. Det finns ingen arbetsförmedling som hemma och de flesta köper sig till en anställning . Det är alltså inte erfarenhet och utbildning som spelar roll utan vad du betalar för att få jobbet.
Det finns heller ingen försäkringskassa här så ska du vara hemma för att du är sjuk eller fått barn då är det obetalt . Du får bara betalt för de antal timmar du faktiskt arbetar , ingen semester eller sånt.
Sjukvård och tandvård kostar pengar om du inte betalar en försäkring . De flesta har inte råd med den och behöver du en operation som är livsavgörande och inte kan betala så låter de dig dö.
Social finns men organisationen sköts inte så bra så det är ingen direkt ordning.
Det finns militär och polis som är anställda av och samarbetar med de som styr landet och följer deras order.
De kan ändra lagar och regler efter tycke och smak.
Det finns dödsstraff men ingen särskild utomstående jury utan det är vad man tycker.
Klimat och natur:
Vädret i Kenya är egentligen uppdelat i lång regnperiod som är typ i april och maj- då regnar det lite men flera timmar varje dag. Kort regnperiod är i november och december och då regnar det mycket men bara korta stunder varje dag. Där emellan är det varmt och gräset gror och det är mer växtlighet .
I september /oktober brukar gnuerna påbörja sin vandring tillbaka till Tanzania från Kenya. Det som skiljer dessa länder åt och också de två stora nationalparkerna senergetti som tillhör Tanzania och masai mara som tillhör kenya är just marafloden och när gnuerna korsar den så blir många mat till krokodilerna som finns i floden. Även lejon vet att gnuerna vandrar denna tid och ligger och väntar på dem. Men de äter inte vilka som helst. Man har genom att länge och noga studerat lejonen sett att de inte äter de äldre gnuerna eller bufflarna och heller inte de som går i grupper. De ger sig på unga ensamma. Troligtvis för att köttet på en gammal gnu eller buffel är segt och det är lättare att döda en ung och ensam än de i grupp. Detta fenomen när hundratals gnuer vandrar över marafloden är ett av världens naturunderverk .
Människorna i Kenya är beroende av regnet för beroende på hur mycket det regnar så har de också mer eller mindre tillgång till rinnande vatten i sina kranar.
Det är också avgörande för fruktodlingar och grönsaksodlingar och , majs , potatis , ris, kaffe och te odlingen .
Kenya är mest känt för sina safari och rika djurliv. Safari är kiswahilli och betyder resa och det är det man gör, reser i djurens värld men ordet safari används inte bara när det handlar om resa bland djur utan även vid andra utflykter eller resor. Men för mig betyder safari just att resa i djurens värld.
Målet för de allra flesta som gör en safari är att se The big five.
The big five är elefanten( Elephant) buffel ( Buffalo) noshörning (rhino) leopard ( leopard ) och lejon (lion )
De kallas The big five för att förr i tiden när man jagade dessa djur så var dessa allra svårast att fånga och därför också värda mer. En fulländad safariresa är att ha sett The big five men jag tycker nog att zebran och Giraffen också tillhör ett fulländat och lyckat safari .
För övrigt så är miljön i Kenya under all kritik. Det är sopor och luktar surt överallt. Jag ljuger inte om jag säger att jag aldrig har sett så mycket sopor och nedskräpning på en och samma gång som här.
Det är inte asfalt överallt utan de flesta vägar består av jord och ett tag så hade jag ganska envis hosta för all jord jag andats in och fått i mina lungor när jag promenerat på gatorna. Michael köpte någon hostmedicin som hette good morning lung tonic och jag slutade läsa innehållsförteckningen innan jag läst klart första ingrediensen för kände att det var bäst att inte veta.
Så den bild jag alltid haft av Kenya finns kvar. Bilden av öken, ingen teknologi och bara fattigdom . Men jag har också sett ett annat Kenya. Ett Kenya som faktiskt har allting . Bara det att alla inte har möjlighet att ta del av det.
Så det var som jag föreställde mig och det var också inte som jag föreställde mig.
De fanns öken men också storstad. Den fanns de som inte hade tillgång till teknisk som elektricitet , vatten och mobiler men det fanns också de som hade det och det fanns fattigdom men det fanns också människor med väldigt mycket pengar.
5 saker som varit mest annorlunda mot hemma är :
Maten - jag kan inte äta ugali och spenatröra/kålröra eller ris och bönor varje dag.
Huset - det har inte funnits rinnande vatten och varje morgon har börjat med att hämta vatten från köket eller balkongen i hinkar. Det har heller inte funnits spis eller ugn utan maten lagas på gasolkök.
Miljön - det är väldigt smutsigt överallt, både ute på gator men också i huset och på skolan. Alla äter och dricker från samma tallrik och glas utan att diska det ordentligt .
Tron - kenyanerna tro är väldigt stor och kyrkan är väldigt viktig. Jag är inte van att man förlitar sig så mycket på Gud och vad det än gäller menar man att det är Guds vilja och han har en plan. Jag är van vid att ha en egen plan och använda sunt förnuft i livet . Det funkar bättre för mig än att lita på någon jag inte ens vet existerar .
Ensamheten - jag har många gånger känt mig ensam och utanför eftersom jag inte förstår swahili och även om de också pratar engelska så pratar de oftast swahili med varandra för det kan de bättre än engelska. Jag har också känt mig uttittad och utpekad när jag gått ute och människor ropar muzungo (vit människa ) , tar på mina händer och mitt hår.
